Lev livet fullt ut

Lev livet fullt ut

Annons

Ta tag i bloggandet? Är jag för öppen?

klockan är över tre på natten och kan fortfarande inte somna, vilket känns sådär, med tanke på att jag har skola i morgon(y)

Men, men ska försöka ta och somna inom en timma i alla fall och hoppas på att få någon timma sömn i alla fall, så önska mig lycka till, för jag lär behöva det!

Ofta när jag inte kan sova så ligger jagf och grubblar som bara den, typ som det jag grubblar på just nu är att jag funderar på att radera bloggen eller om jag ska ha kvar den och börja ta tag i bloggandet igen, vilket jag har sagt x-antal gånger..
Egentligen borde jag ha kvar den eftersom att jag älskar att skriva och har egentligen mycket att säga, så varför gör jag inte det?
Måste försöka hitta min motivation till bloggandet igen, som försvann för två år sen typ?
Antagligen för att det var väldigt mycket som hände i mitt liv just då som inte var bra för mig, med tanke på att jag hamnad i djup deprission under en tid, vilket jag har skrivit om tidigare i bloggen.
Men det som är grejen med mig är att jag är en ganska djup person av mig, och får ändas ut den sidan när jag skriver, vilket syns ganska mycket på bloggen, eftersom att jag skriver saker om mig väldigt öppet, fast i verkligheten är jag inte alls så öppen av mig. 
Jsg har bara helt enkelt lättare för att skriva än att prata om såna saker, och bloggen är som en dagbok för mig som jag låter vem som helst läsa.
Jag undrar varför jag inte tar och gör en privat blogg och skriver såna saker där istället?
Men så inser jag att jag ändå inte får ut någonting av det, kanske är det så att bakom kameran så har jag en önskan om att förmedla mig liv på något sätt till någon annan som kanske har en liknade livstil som mig, att vi är inte ensamna, som har det tufft i livet, vi är fler än vad vi tror bara att få vet om det..?
Men vad vet jag?
Jag snackar nog bara i nattmössan som vanligt, men mycket har jag att säga men sen om det är vettigt det jag säger är en annan femma. 
Men det var allt från mig för i kväll.

God natt

Kommentera (0)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons

Inte som alla andra

Det är precis så jag känner mig exakt hela tiden och har gjort det så länge jag kan minnas.
Ända sen jag var liten har jag känt att jag inte är som mina andra vänner att jag helt inte passar in på något sätt.
Jag var/är en vilsen själ som inte har funnit mig själv än helt riktigt, och vet inte vart jag hör hemma, men det är inte så konstligt har ju aldrig haft en fast bas, som jag kan säga att jag tillhör på något vis.
I bland undrar jag hur mitt liv skulle se ut om jag hade haft en “Normal” uppväxt.
Att du kommer hem till ett ställe du faktis känner dig välkommen, en middag med familjen, utan att någon ska säga spydiga kommentarer eller bråka med en så att man tappar trappar matlusten och går från matbordet.
Eller kanske för en gångsskull känna att man kan gå sin mamma eller pappa när någon inte känns bra då man mår dåligt.
Men det blir ju lite svårt när man inte har någon förälder som känner en, förutom det ytliga, typ som min mamma, hon upptäckte för ett år sedan att jag kunde dansa, vilket känns ju jättebra, när dans är något jag verkligen älskar att hålla på med och har älskat dansa så länge jag kan minnas.
Pappa känner mig dock bäst, otroligt nog, med tanke på hur frånvarande han har varit i hela mitt liv, 
Jag älskar honom jätte mycket men ibland så tänker jag typb:Fan ta tummen ur röven och ring och kolla hur det är med mig?
Det är inte direkt så att bara jag alltid ska höra av mig, jag är din dotter vafan? Du säger att du älskar mig och min lillebror, men vafan visa det då?
Fan blir så jävla ledsen bara jag tänker på allt det här. 
Jag har två föräldrar men båda är fan lika frånvarande, varför skulle dom ens skaffa mig och min bror när ingen av dom ens kan ställe en simpel fråga som hur mår du?
Vet inte ens vad ett rikigt hem är för att jag aldrig har haft ett ställe som jag känner för att kunna kalla mitt hem.

Det ända dom har gjort för mig som jag känner för att visa mina barn i framtiden är hur man INTE ska bete sig som förälder’!
Det är bara pinsamt hur dom egentligen beter sig mot sina barn, som dom så gärna ville ha men inte klarade av att dom hand om.
Låter kanske hård med det jag säger, men väx upp med allt skit jag har gått igenom och sätt dig i mina skor så får du se hur jäkla enkelt det är att inte vara hård mot dom och säga sanningen Önskar bara att dom kunde lära sig att bara tänka på sig själva och faktiskt visa att dom bryr sig om sina egna barn också.

aja ska sluta skriva nu, är alldelses för arg och ledsen just nu för att forsätta skriva mer och texten spårar bara ut till något helt annat än tänkt..

Kommentera (1)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Se fler...
Annons
stats