Lev livet fullt ut

Annons

30 DAGARS LISTA. – Ett nytt försök!

Tänkte göra en sån här 30dagars lista igen, blev inte klar med den förra så tänkte köra om från börjag i stället, och det här är det ni kommer få veta under de här 30 dagarna! Dock kommer vissa saker vara kvar från förut, för att jag inte känner att det har ändras och sen kanske jag lägger till andra saker, eller så kommer helt nya grejer!

Men det här är i alla fall listan!

 

1. Berätta om dig själv
2. En person jag skulle vilja byta liv med för 1 dag & varför
3. Dina kompisar
4. En person du ser upp till
5. En bild på dig för 1 år sedan
6. Bloggarna du läser
7. Vem är den roligaste du vet?
8. En bild på mig + 10 fakta 
9. Ett barndoms minne
10. Hur ser din framtid ut?
11. En bild på någon du saknar
12. Ett mål.
13. Ett kort någon annan tagit på dig
14. Din högst dröm
15. En person/kändis du önskar att du träffat
16. Detta gör jag på helgerna
17.Mitt drömjobb 
18. Här handlar jag helst
19. Ställen jag vill resa till
20. Vad ville jag bli när jag var liten?
21. Favorit ställe
22. En tv-serie du älskar
23. Om jag fick önska en sak
24. Något att vara stolt över.
25. Detta är jag beroende av
26. Något du vill ha just nu
27. Det första jag tänker på när jag hör ordet kärlek.
28. Mitt bästa minne i år
29. Min facebook profilbild
30. Fem bra saker som hänt under dessa 30 dagar
Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Det är okej att inte vara okej!

I min tidigare blogg så berätta jag lite om när jag gick in i väggen, och jag tycker det är viktigt att prata om när man mår dåligt eller har gått igenom en tuff tid, inte bara för min egna skull utan att jag tycker att andra ska få veta det med, för att det hjälper inte bara dig själv utan det hjälper även andra. För det jag vill sprida vidare är att DET ÄR OKEJ ATT INTE VARA OKEJ.

Många som går igenom en tuff tid och har det jobbigt väljer att försöka soppa det under mattan vilket jag vet att det inte är bra, för soppar man sina problem under mattan under en lång tid så kommer det en vacker dag att ge dig en smäll på käften när du minst anar det.
Jag har valt att berätta min historia om hur jag tog mig igenom det hela och har lagt till lite, för att kunna hjälpa andra att våga göra desamma, för att jag vet att du/ni kommer må så mycket bättre av att lätta på era hjärtan.

Så här är min historia, och jag hoppas det kommer på något sätt kunna hjälpa andra att våga ta tag i sina problem och att kunna inse att DET ÄR OKEJ ATT INTE VARA OKEJ.

Min historia – Av Izabella Bölander 2012.

För 2år sedan ände det jag absolut inte ville skulle hända även om jag själv visste att jag för eller senare skulle hända, bara för att jag alltid sopade undan mina problem under mattan och sedan kom smäll efter smäll rakt på käften och jag hamnade i en djup depression, jag gick in i väggen totalt.

Det var sensommar och jag och min dåvarande kille hade kommit hem efter att varit på Gotland under en tid och allt var hur bra som helst eller vad jag trodde i alla fall.
När vi hade kommit tillbaka till Stockholm så förändrades allt, killen jag älskade av hela mitt hjärta förvandlades till någon helt annan person, någon jag inte alls kände, och jag tänkte vad har hänt med killen jag blev förälskad i? Han blev allt mer och mer frånvarande, och jag kände att jag hade förlorat manen som jag blev förälskad i.
Hur dåligt jag än mådde för det så försökte jag soppa allt under mattan och försökte bara kämpa för att få tillbaka manen jag blev förälskad i.
Samtidigt som det strulade med killen så var det dags att börja i min nya skola och bara två veckor efter skolan skulle jag flytta in i min nya lägenhet på Hammarbyhöjden.
Jag kände hur pressen blev jobbigare och jobbigare, men jag sopade de hela under mattan och kämpade så gått jag kunde.
Att sopa allt under mattan fungerade en tid men  sen kom den stora smällen när min bästa vän sen 8år tillbaka ringde mig och berätta att hennes mamma hade fått cancer.
Hennes mamma är en väldigt betydelsefull person för mig och det är även resten av hennes familj med, med tanke på att jag och min vän har hållt ihop i flera år.
Efter samtalet var jag helt förstörd och fortfarande i chocktillstånd, trots det så åkte jag in mot stan för att möta min vän för jag visste att hon behövde mig mer än något annat just nu, så åter igen stoppade jag undan mina problem under mattan, för att kunna finnas där för min vän, för att jag visste att jag var tvungen att vara stark för hennes skull.
Men det ingen visste var att när ingen såg så var jag bara hemma och grät och grät, vissa saker visste jag om varför jag grät för och vissa saker visste jag inte alls varför jag grät, jag bara grät och grät hela tiden och låg i sängen.
Jag kunde inte sova, jag kunde inte äta, jag orkade ingenting, skolan gick bara sämre och sämre, det sluta med att jag sjukskrev mig resten av skolåret.
Mina kontaktpersoner som jag hade från socialen, ville skicka mig akut till psyket, men jag vägrade, jag ville bara bli lämnad i fred.
vintern närmade med stormsteg och fortfarande så var jag inne i min depression och den jag behövde som mest under den här tiden var helt frånvarande, och den jag behövde som mest då var min dåvarande kille såklart. Visserligen gick han på en internatskola ute på värmdö, men han var oftas hemma, och skylde mycket på att han inte hade tid att ses för att han skulle upp tidigt dagen efter för att åka till skolan.
Drygt en månad innan jul så berättade min dåvarande kille att hans mamma ville bjuda oss på en Indien resa, och åka bort i tre veckor och fira jul där, men eftersom killens storebror ville inte följa med under jul så ställdes resan in.
I dag när jag tänker på det så var det lite synd för att det var nog det jag och min dåvarande kille behövde för att kunna hitta tillbaka till varandra. Men jag förstår absolut att hon inte vill fira jul utan alla sina barn, och jag är otroligt tacksam att jag ändå fick ett sådant erbjudande, även om jag hade jätte svårt att tacka jag till det i början.
Problemen med killen var fortfarande stora och samtidigt skulle jag försöka vara stark för min vän och samtidigt ta hand om mig och min lägenhet. I början av mars var jag tvungen att flytta hem eftersom att jag klarade varken ta han om mig eller lägenheten.
Det kändes jätte jobbigt att behöva lämna lägenheten men jag förstod att det var för mitt egna bästa, för jag kunde inte bo själv just då i mitt tillstånd.
Och det började kännas lite bättre mellan mig och min kille även om vi bråkade mycket, så var han ändå mer närvarande vilket hjälpte väldigt mycket, så jag höll mig hemma hos honom väldigt mycket.
För varje dag började jag allt må bättre, och mycket berodde på att jag ade börjat engagerat mig mycket inom nattvandrings verksamhet för United sisters, vi nattvandrade för fryshuset. Det hjälpte mig otroligt mycket, och jag blev bra vän med många  av dom som jobbade där och jag är så otroligt tacksam för att jag fick chansen att jobba med alla underbara människor som fans där för dom hjälpte mig verkligen upp på fötterna igen, och jag började få tillbaka min livslust igen och började äta och sov bättre.
Även om jag fick flera smällar åter igen så hjälpe dom mig upp på fötter åter igen.
Jag och förredetta bästa vän hamnade i ett stort bråk som kunde slutat väldigt illa men jag tog mig upp igen.
I dag är vi inte bästa vänner men vi är kompisar men umgås väldigt sällan, men det känns skönt att vi löste det mesta, eftersom att vi hade varit vänner i 6år när det hände.
Jag kan inte lita på henne så som jag gjorde förr och det vet hon, men vi är ändå kompisar och vi vet var varandra står nu.
Sommaren närmade sig och samma dag som min skolavslutning var på min gamla skola så tog det slut mellan mig och min kille efter 1½år tillsammans, det var inte så att jag inte älskade honom utan att vi båda var tvungna att jobba på oss själva, vi var helt enkelt inte gjorda för varandra då helt enkelt och den kärleken vi en gång hade tillsammans hade förvandlats mer och mer till hat. Men han betyder otroligt mycket för mig fortfarande för att han och jag har gått igenom mycket ihop, även slutade vi som ovänner när det tog slut, vilket var väldigt jobbigt, för jag förlorade inte bara  min kille utan jag förlorade någon jag kallade min bästa vän då.
Vi fick tillbaka kontakten efter ett halvår, och det kändes helt okej, vi blev vänner, men sen när jag minst anade det så smällde det, och  jag valde att bryta kontakten, eftersom att jag insåg att han inte var bra för mig, och förvandlades sakta med säkert till den människan, som jag var rädd för. Jag vet inte varför jag ens tog kontakt med honom, efter allt han gjorde mot mig, men antar att det var för att jag trodde att jag inte var över honom än. Han var en person som kände mig så otroligt bra, men ändå inte. Tror nog att det fortfarande fanns något i mig som gjorde att jag fortfarande önskade att han hade tagit tag i sig själv, men så fel jag hade, han var fortfarande i samma värld, dock tog det ett tag innan han vågade visa att han fortfarande var kvar i sin egna lilla bubbla tyvärr och jag vill inte ha såna människor runt om mig tyvärr.
Sommaren började igång på riktigt, och jag började leva och mådde allt bättre och bättre, jag hade ett fast sommarjobb och se jobbade jag även på Peace&Love festivalen och lärde känna hur underbara människor som helst! Passade på att åka till Gotland med min farmor eftersom att vi har hus där, och min och mitt ex resa till Gotland blev ju inte av eftersom det tog slut, så valde åka med min farmor eftersom jag älskar Gotland och behövde komma bort lite.
Efter några dagar på Gotland var det dags att återvända till jobbet och var ur glad som helst för att jag skulle få träffa mina arbetskamrater igen efter två veckor, det gick en vecka sen kom nästa igen.
En av mina största rädslor inträffade,  jag mins det som det vore i går..
Det kändes som jag hade fått en kniv i hjärtat och ett slag i magen, när jag såg hur fler och fler började skriva R.I.P
På en av mina bästa kompisar logg på facebook, jag blev förvirrad fattade ingenting, jag skrev till en vän och frågade vad är det som händer?
Han svara jag är ledsen, men Reber är död, han blev knivmördad på fotbolls planen..
Min värd rasade och kunde knappt andas, jag fick panik och ringde min bästa vän Jonna, klockan var kanske 2/3 på natten, Jonna Sov men vakna av att jag ringde, hon fattade inte riktigt vad jag sa först efter samtalet.
Dagen därpå mötte jag upp Jonna vi gick och köpte blommor och begav oss till minnes stunden som skulle hållas för Reber.
Allting vad så overkligt, det var hur mycket folk som helst där, Jag och flera vänner försökte trösta varandra, det var en tuff dag och det är fortfarande lika tufft att prata om det.
Jag hamnade i en chock och sopade allt under mattan igen och fortsatte att jobba på som vanligt tills min chef sa i från och sa att jag inte fick jobba utan att jag måste ta ledigt och ta mig tid att bearbeta händelsen.
Vilket jag gjorde och fortfarande jobbar med, det är snart ett år sedan jag förlorade min fina vän, och jag saknar honom otroligt mycket.
Efter allt som hänt med Reber osv, valde jag att åka till Danmark några dagar för att få komma bort lite, och det var skönt för jag behövde verkligen det, och jag har även värdens finaste vän och fick flera vänner som fick mig att tänka på annat i några dagar, vilket var väldigt skönt.
Men sen var jag tvungen att åka hem igen vilket inte alls var så skönt men jag hade Jobbet som väntade så klart.
Jag  jobbade bara  några dagar innan jag sa upp mig eftersom jag hade fått någon snilleblixt och bestämde mig för att fly landet och flytta till England för att sedan jobba där vilket jag gjorde.
Tanken var att jag skulle Jobba som aupair (barnflicka) Men blev behandlad som städare, så tog mitt pick och pack och flyttade efter en kort tid i England.
År 2011 var nog ett av det jobbigaste året jag minns som jag har haft, och jag bestämde mig för att år 2012 skulle bli mitt år då jag tog tag i mig själv.
Det var på nyårsafton när jag var i Dalarna och klev ur duschen och jag kollade på min tatuering  och insåg att jag gjorde den av en anledning och därför ska jag hålla mig till det jag och min tatuering står för.
NEVER GIVE UP!

Vi alla kommer alltid gå igenom svåra tider det gäller bara att inte ge upp för gör du det är det kört, det kan jag lova!
Det här var min historia på det jobbigaste året i mitt liv, även om jag i dag knappt kan tro att jag bara för ett år sedan lyckades hamna i en så djup depression. I dag känner jag mig som en helt ny människa och tjejen så mådde så dåligt som hon gjorde hon finns inte kvar längre, visst finns det stunder då jag mår skit, men det går över. jag har träffar en otroligt godhjärtad kille, som betyder världen för mig, har aldrig känt så här för någon annan tidigare, han ger mig så mycket glädje, och stöttar och finns där för mig när jag behöver honom. Jag är så otroligt tacksam för att a en sådan fin pojkvän och jag är så otroligt stolt över att få kalla mig för hans flickvän.
För första gången i mitt liv har jag träffat en person där verkligen allt känns helt rätt, vilket det har gjort sen första dagen vi träffades.
Vi vann varandras hjärtan och älskar och respekterar varandra för dom vi är, och som jag känner nu så kan jag inte tänka mig ett liv utan denna otroligt underbara människan och jag skulle inte byta ut honom för någon i världen.
Mitt liv rullar på riktigt bra just nu, med både märleken och med skolan, visst lär jag har fler motgångar på vägen men det spelar ingen roll vad som händer mig i framtiden för jag kommer aldrig att ge upp chansen till att leva livet fullt ut.
Och jag hoppas att med min text och med min historia att ni ska förstå att
DET ÄR OKEJ ATT INTE VARA OKEJ, SÅ LÄNGE MAN INTE GER UPP HOPPET FÖR ATT FÖRSÖKA LEVA LIVET FULLT UT.

Det var allt för mig! Massa kärlek till alla er som går igen en svår period eller har gått igenom det och aldrig gett upp!

 

YouTube Preview Image

Minnes film som jag gjorde i Rebers ära. Vila i frid min fina vän, jag saknar dig.

 

NEVER GIVE UP! – GE ALDRIG UPP!

 

Vi hade våra bra stunder och våra dåliga stunder, men vi var helt enkelt inte gjorda för varandra.

min kärlek min lycka och mitt hjärta, jag älskar dig, du är den ända jag vill ha, tack för att du finns!
Kunde inte vara lyckligare, jag är så kär i dig så det känns som om jag håller på att sprick av all kärlek<3

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...

Tillbaka på myshowroom!

Nu är jag tillbaka här på myshowroom!
Anledningen till att jag är tillbaka är att på den andra bloggen jag skaffade var så opersonlig, vilket inte alls känns som mig, så jag tänkte vafan Borta bra, men hemma bäst! 😉

Take care // Izabella

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Jag vill bota de unga tjejernas dåliga självrespekt och ge dom medicin för bättre självförtroende och självkänsla!

Ja det är min plan helt enkelt!
Jag vet inte hur jag ska göra det, men jag ska försöka göra det på något vänster!
Visseligen försöker jag göra det på mina vänner så gott jag kan!
För det värsta som finns för mig är att se unga osäkra tjejer som ”hänger” ut sig själva på olika sätt, hur dom kan låta andra trycka ner dom. 
Att inte kunna vara nöjd med sig själv och sin kropp.
Det viktigaste som finns är att man måste lära sig älska sig själv.
För om man inte kan göra det kan man heller inte älska någon annan fullt ut oc ingen annan kommer kunna älska dig fullt ut om du själv inte gör det. 
Det insåg jag mig när jag var 13år.
Jag är väldigt glad att jag insåg det i så ung ålder för att det har hjälpt mig så otroligt mycket. 
Det är en av annledningarna till att jag i dag fortfarande står på mina egna ben, annars hade det varit kört utan tvekan.
Så nu gäller det att försöka komma på en plan, ett sätt att lära andra att älska sig själva men hur? 
Det är frågan.
Tillbaka till skrivbordet, nu ska vi lära andra att älska sig själva!

Bild lånad av Google.se 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Till minne av Reber Sharif<3

Nu är det 9månader sen jag förlorade en väldigt nära vän, det känns fortfarande väldigt overkligt har ar fortfarande inte förstått riktigt att han är borta.
Jag saknar han otroligt mycket, han var en vän med ett hjärta av guld.
Och än i dag funderar jag fortfarande på, hur man kan ta en annan människas liv?
Han som mördade min vän blev frisk förklarad (vilket jag inte förstår, med tanke på att en frisk människa knivhugger inte en annan människa helt oprovicerat)
Men han som mördade min vän fick 12års fängelse och utvisning direkt efter.

Jag tog hela händelsen väldigt hårt hårdare än vad jag har har låtit mig själv visat andra i min närhet.
Och gömde mig själv med massa jobb, festande osv.
I dag gjorde jag klar min minnes film till Reber, efter att inte ha kunnat gjort klart den tidigare eftersom att min datorsladd gick sönder. 
I går fixade jag problemet, och gjorde klart filmen som sagt.
Vill tacka alla som hjälpte till att göra så att denna film kom till, tack för alla bilder ni skickade in till mig för att fixa filmen.
Och tack alla som har stöttat mig genom den här händelsen.

Ni är guld värda<3

YouTube Preview Image

Jag älskar och saknar dig min fina vän mer än ord kan förklara<3

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats